Nu har jag inte skrivit på länge igen men som jag beskrev i förra inlägget har det hänt mycket tråkigt.
En i min familj och närhet har dött. Det är så obeskrivligt att det fortfarande är svårt att förstå.. Varför??

Jag tänker på dig mycket och funderar om jag skulle kunna gjort något.. Jag har inte ens hälsat på dig på väldigt länge och var inte heller hemma när du kom hit på imuls. Jag vet att det är dumt att jag känner såhär och att jag inte borde göra det men man tänker ändå i dom banorna. Kan inte förstå att jag aldrig mer kommer höra din röst eller få goda råd av dig. Jag saknar dig så. Men jag hoppas att du har det bättre på det stället du är nu.

Jag ska försöka finnas för min familj så gott jag kan och hjälpa till. Vi ska klara detta, du kommer alltid finnas kvar i mina tankar och jag kommer aldrig glömma dig. Du betydde så mycket och jag hoppas att du kände det. Jag är så glad att jag skickade ett sms om att jag tänker på dig. Men det var det sista jag hörde av dig innan jag fick beskedet.

Vi ses i Nangijala! <3