Saker som man tycker är jobbiga eller inte vill göra ska man inte behöva göra. Om man mår dåligt över något måste man kunna säga det utan att den personen bli arg. Jag hoppas inte det iaf för då kommer det bli ännu jobbigare, jag har försökt men det känns som om jag kommit till en gräns då det inte går längre.

Jag trivs inte, det är ensamt, sterilt och jobbigt. Visst vet jag att jag ska vara tacksam över det som jag har men jag kan inte ha en klump i magen och fälla en tår varje dag. Då är det ju uppenbarligen något som är fel. Vet bara inte vad jag ska göra nu?